Professor Lennart Bengtsson är Sveriges mest meriterade klimatforskare. När man hör honom tala i ämnet så vet man att det man får höra är vederhäftig information om forskningsläget, och inga överdrifter åt varken det ena eller andra hållet.
För några veckor sedan var jag på en stor paneldebatt om klimatet i Uppsala. I panelen fanns, förutom just Lennart Bengtsson, professorerna Sven Kullander, C-G Ribbing och David G. Gee. Av dessa professorer räknas Lennart Bengtsson och Sven Kullander som något mer ”alarmistiska”, medan C-G Ribbing och David G. Gee väl får anses ”skeptiska” till det sk klimathotet.
Till min stora förvåning den gången, så var dessa fyra professorer överens om att det är energifrågan som är det mest akuta problemet inför framtiden. ”Vi måste lösa energiförsörjningen när oljan så småningom sinar, det är den stora utmaningen”….Ungefär så kan man sammanfatta paneldebattens slutsats vid debatten i Uppsala. ”Klimathotet” ansågs alltså inte som det stora akuta problemet. Detta är så viktigt så jag skriver det igen; ”Klimathotet” anses inte av Sveriges mest meriterade klimatforskare som det akuta problemet!
Men, det finns ett stort problem. Professorer som Lennart Bengtsson kommer inte till tals i media. Varför? Professor Kullander uttryckte sig ungefär så här: ”Journalisterna begriper inte ämnet, och vad jag har att säga säljer inga lösnummer”……
Nå, i går kväll fick jag chansen att kommunicera/shatta med Lennart Bengtsson på bloggen ”The Climate Scam” .
Diskussionen gällde torkan i norra Sahel, som drabbats hårt av torka de sista åren.
Lennart Bengtsson kommenterar ämnet så här:
”…….Det finns 100 tals artiklar härom under en period på så där 30 år. Aktivister såväl som ”skeptiker” får ta sig tid att sätta sig in i problemen innan de uttalar sig om dem. Sahel området har alltid varit utsatt för aperiodiska långvariga NATURLIGA klimatsvängningar. Det är bl a därför vi alltid haft en låg befolkningstäthet i området. för folkhushållet finns det inget hopplösare än ett sådant klimat. Jag noterar med tacksamhet att det finns ett intresse hos allmänheten men forskarna har också ett jobb att sköta och hinner inte skriva populärartiklar hela tiden. Svenska media som dessutom har svaret på alla frågor när det gäller klimatet är inte heller intresserade. …….”
Mycket intressant tyckte jag och replikerade:
”………Problemet kanske kan stavas ”summary for policymakers”?
Som ju ibland säger någonting helt annat än vad forskningsrapporterna gör. Där, anser jag, finns ett stort trovärdighetsproblem. Jag har inte tröskat igenom allt i IPCC:s rapporter, men arbeten om havsnivåhöjningar har jag försökt att följa lite mer, eftersom jag anser att det är där svaret på frågan finns. Havsnivåhöjningarna.
Frågan är alltså: Går vi mot en klimatkatastrof med symptomet accellererande havsnivåhöjningar?Svaret så vitt jag kunnat se, är nej. 30-70 cm havsnivåhöjning på 100 år är prognosen, vad jag kunnat läsa mig till. 30 cm är med andra ord ingen förändring alls i trenden från 1800-talet. Låter inte speciellt alarmerande jämfört med det vi får oss till livs i dagstidningarna? ….”
Svaret jag fick var utförligt:
”……Bifogar ett svar som sammanfattar min uppfattning. Också antaget av KVAs Energiutskott
Ändringar av havsvattenståndet
Se också punkt 12 i rapporten Klimatförändringar, 30 januari 2007
(http://kva.se/Vetenskap_samhallet/Energi/Utskottet/rapport_energi_klimat_2007.pdf)
Det lokala havsvattenståndet varierar kraftigt över tiden som en följd av tidvatten, vindar, lufttryck och havsströmmar. Under de senaste svenska vinterstormarna har vattenståndet på västkusten ett par gånger varit långt mer än en meter över det normala. En central fråga inom klimatforskningen är att bedöma förväntade ändringar av den globala havsnivån till följd av en ökad mängd smältvatten från glaciärer och inlandsisar (eustatisk effekt) samt expansion av havsvattnet till följd av högre temperatur (sterisk effekt). Redan en höjning på 1 m skulle skapa stora problem i flera områden på grund av den omfattande bosättningen i utsatta kustområden. Exceptionellt utsatt är exempelvis Bangladesh.
En fortsatt uppvärmning kommer med stor sannolikhet att skapa stora problem. Analogier från tidigare interglacialer (Holsteinian och Eemian, 250 000 respektive 120 000 år sedan) indikerar att havsnivån var flera meter högre och detta vid obetydligt högre temperaturer än nu (Hansen and Sato 2011). En central fråga är givetvis hur snabbt en övergång till ett mycket högre havsvattenstånd kan äga rum och i vilken utsträckning detta kan påskyndas av växthusgasuppvärmningen. För att diskutera detta anordnades för ett år sedan en workshop av International Space Science Institute i Bern. Resultatet av denna workshop har nyligen publicerats (Bengtsson et al., 2011) och ger i en serie artiklar en övergripande presentation av det aktuella forskningsläget.
Havsnivåhöjningen under de senaste 150 åren uppgår till 20-25 cm. Indikationer är ett mindre minimum i havsnivån under första hälften av 1800-talet. Sedan 1993 har man mätt havsnivån med radaraltimetri från satellit. Dessa mätningar visar sedan dess en oförändrad trend på 3.2+-0.4 mm/år, ( se bl. a. http://sealevel.colorado.edu/ ). Mätningar från GRACE satelliten
(http://www.csr.utexas.edu/grace/publications/flyer/GRACEflyer0612a.pdf), kombinerad med radaraltimetri och havssonderingar i det s.k. ARGO-systemet (http://www.argo.ucsd.edu/) bekräftar att under de senaste 7 åren, då mätningar från alla observationssystemen föreligger, har havens temperaturexpansion bidragit med ca 1/3 och massökningen (huvudsakligen smältvatten från glaciärer) med 2/3. Även på en tidsskala på 20 år föreligger stora geografiska variationer i havsnivåökningen beroende främst på variationen i vindar och havsströmmar. I vissa områden har havet faktiskt sjunkit, i andra stigit betydligt mer än det globala medelvärdet.
Under de senaste 100 åren är det sannolikt att det föreligger en acceleration av havsvattenståndet, ehuru ytterligare någon sådan inte kan identifieras under de senast två decennierna. Variationer förekommer från år till år och det är speciellt intressant att orsaken härtill har bekräftats av gravitationsmätningar från GRACE som visar att detta beror på tillfällig ansamling av vatten på vissa landytor.
Tillförlitliga beräkningar över den mest sannolika utvecklingen är osäker och tills vidare kan de uppgifter som IPCC publicerade i sin senaste rapport ( IPCC, 2007) med en höjning på 20-50 cm till slutet av 2000-talet betraktas som mest sannolika värden. Detta var också den allmänna uppfattningen bland deltagarna i ”workshopen” även om beräkningarna är behäftade med stora osäkerheter. Detta beror såväl på brister i modellberäkningarna som på osäkerhet i den framtida emissionen av växthusgaser och aerosoler. En extra komplikationsfaktor är en ökad massackumulation på landisarna, främst Antarktis, till följd av ökade snöfall vid den högre temperaturen samt instabilisering av glaciärer på landisarna. För svenska förhållanden
ligger därvid de troliga havsnivåändringarna under värdena för den förväntade landhöjningen under samma tid med undantag för den allra sydligaste delen av Sverige. Workshopen betonade emellertid att modellberäkningarna på intet sätt skall uppfattas som prognoser utan mer som ett bidrag till en fördjupad riskbedömning.
Referenser
Bengtsson, L. et al., 2011: The Earth Cryosphere and Sea Level Change, Surveys in Geophysics. Volume 32, Issues 4-5, 2011. Also available in form of a book ISBN: 978-94-007-2062-6
Hansen and Sato, 2011: Paleoclimate implications for human-made climate change. Atmospheric Ocean Phys ArXiv: 1105.0968v1
IPCC, 2007: Lemke, P. et al., : Climate Change 2007. The physical science basis. Contribution of working group 1 to the fourth assessment report of the intergovernmental panel on climate change. Cambridge University Press, Cambridge.
Lennart Bengtsson
Medlem av akademiens energiutskott
31.12.1211 …….”
Sensationellt!
Eftersom det ovan presenterade svaret av Lennart Bengtsson för en del, inte minst jag själv, kanske är lite ”tungläst” så gjorde jag en kort sammanfattning av vad jag tyckte mig kunna läsa ut ur hans text, och frågade honom om min sammanfattning var korrekt.
”…..Stort tack för ditt uttömmande svar!
Kan jag sammanfatta det så här?
1. Ingen accellererande observerbar havsnivåhöjning sedan man började mäta med satellit och Argobojar, inte på 2 decennier.
2. Osäkerheterna när det gäller förutsägelser om eventuella framtida accellererande havsnivåhöjningar är stora, och bygger på antaganden om fortsatt stigande global medeltemperatur.
Till slut gällande inledningen av ditt inlägg.
Att vattennivåerna på västkusten vid vinterstormar varit mer än en meter över det normala, indikerar ingenting onormalt. Variationerna är stora, det är fullständigt normalt.
Som sagt, det du skriver är ju mil från vad vi får läsa i dagstidningrnas artiklar,…eller hur?
Håller du med om det?…..”
Bengtsson svarade:
”……..Det är kelt korrekt. Det händer åtskilliga gånger varje höst och vinter att vattenståndsvariationer uppgår till en dryg meter huvudsakligen längs med väst och sydkusten. SMHI rapporterar detta regelbundet. För övrigt lär det nog dröja innan vattenståndet hinner fatt landhöjningen längs med Sveriges kuster förutom allra sydligaste delen. Var får massmedia alla stolliga uppfattningar från?
Lennart B ……”
Det Bengtsson skriver är minst sagt sensationellt, om man tar i beaktande den bild av accellererande havsnivåer som sprids av inte minst svenska verk och myndigheter som naturvårdsverket, SMHI etc, samt inte minst statstelevisionen SVT och SR. Ändå, det här är alltså vad vår mest meriterade klimatforskare har att säga.
Ingen accellererande havsnivåhöjning!
Vilket för övrigt även professor Nils-Axel Mörner hävdar, läs mer om honom i tidigare inlägg här på bloggen.
Så nästa gång ni hör domedagsprofeter som Johan Rockström, agronom, Anders Wijkman, politiker eller Pär Holmgren, fd meteorolog, uttala sig i frågan, ta er då en funderare på hur det kan komma sig att dessa människor som är allt möjligt utom just klimatforskare, ideligen får uttala sig i tidningarna om den ”kommande katastrofen”, medan sakkunskapen, det bästa vi har, inte ens tillfrågas. Kanske bör man också ta sig en funderare på hur mycket man ska sätta tilltro till övrig alarmism gällande klimatet.
Svaret är förmodligen att Svenska mainstream media, speciellt SVT och SR är överbefolkat med journalister som sympatiserar med Miljöpartiet och ”miljörörelsen”. Vi visste det tidigare , jag skrev om detta redan för 3 år sedan, men nu finns det ju veteskapliga bevis. Dessa journalisters minst sagt skeva rapportering i ämnet gör att svenska politiker riskerar att ta felaktiga beslut och prioriteringar, vilket i ett längre perspektiv kan bli direkt samhällsskadligt!
Senaste kommentarer